23. tvinga-tvång-tvångad?!

Tvången stör mig i vardagen, men jag jobbar stenhårt med att förebygga och att tagga ner när jag upptäcker att jag har fastnat i tvångspiralen. Eftersom jag har övat på att bli arg på mig själv för att jag håller på med dessa eviga dämpa-rastlöshet-oro-känslor-momenten i ganska många år, är det svårt att lära om. Att tänka nu räknade jag och sen lägga ner tankeverksamheten istället för att anklaga mig själv för att vara idiot... Det är svårt!

Så är det de där med tvång som jag måste göra, men i meningen att tvinga mig själv till saker. Är så evigt less på att alltid behöva tvinga sig själv till saker. Att det inte sker naturligt... Imorgon är det måndag och arbetsdag, jag känner att det enda jag vill göra är att stanna hemma, kolla på film, läsa en bok eller inte ens stiga upp ur sängen. Säkert något som många känner, men att alltid, alltid behöva tvinga sig till saker tar på krafterna. En liten push framåt vore skönt ibland.

Inser mer och mer hur fint mina beteenden passar in i en ADHD/ADD mall. Känns bra på ett sätt, att få förklarat en hel del saker och kunna stanna i processen att ta reda på vad katten som är fel på mig. Känns mindre bra att jag då måste acceptera läget, att faktiskt stanna upp, det är ju inget vanligt för mig...

22. om terapi

Just nu är det tungt i terapin. Tungt på ett bra sätt, jag måste bara orka igenom det tunga för att komma någonstans. Har sagt det förut och säger det igen, det är BRA att vara medveten om sina problem för då kan man göra något åt dem. Men det är samtidigt förbannat jobbigt att bli medveten  om sina problem! Efter gårdagens session hos psykologen var jag som vanligt rödgråten, helt slut, men samtidigt lättad. Då insåg jag en sak...

Terapi är som massage för hjärnan. Det gör ont så jag vill skrika och gråta, men samtidigt är det så skönt. Jag får träningsvärk i hjärnan och håller jag inte igång den mellan sessionerna så blir jag stel.