Och vips så hade proppen dragits ut och jag vill sitta här en hel dag och skriva av mig! Kanske jag kan komma ihåg att bloggen finns nu, i alla fall ett tag och använda den som den ventil den kan vara.
Hur som haver, jag läser massor av bloggar. För att skratta, gråta eller få veta mer. En blogg som jag läser med spänning/förtjusning/avsmak är Toves blogg på Vårdguiden. Hon beskriver sitt liv så ärligt att jag nästan trillar av stolen. Skrattar gör jag absolut, jag lär mig nya saker och kommer till insikten om att jag inte är ensam. Det är där avsmaken kommer in, för ibland är hennes ord mina tankar. Hennes beteende är mitt. Och jag måste titta inåt, se mig själv från en annan vinkel. Det är skitjobbigt, men samtidigt vill jag. Och jag är så evigt tacksam att Tove vågar, för sin skull och för min skull. Hennes blogg är en av orsakerna i mitt liv till att jag faktiskt tvingar mig själv att vända blicken inåt och det behöver jag. Men jag vill inte alltid.
Så gå in på hennes blogg och läs, kommentera och hylla! Toves blogg
Tack snälla för dina fina ord som värmer in i hjärtat. Jag hittar inte heller orden för hur det känns att få nå fram. Så jag skriver TACK och vet att du vet hur det känns att bli stum ibland..
SvaraRaderaKram!
ps: det ska bli så spännande att läsa din blogg!!