Just nu är det tungt i terapin. Tungt på ett bra sätt, jag måste bara orka igenom det tunga för att komma någonstans. Har sagt det förut och säger det igen, det är BRA att vara medveten om sina problem för då kan man göra något åt dem. Men det är samtidigt förbannat jobbigt att bli medveten om sina problem! Efter gårdagens session hos psykologen var jag som vanligt rödgråten, helt slut, men samtidigt lättad. Då insåg jag en sak...
Terapi är som massage för hjärnan. Det gör ont så jag vill skrika och gråta, men samtidigt är det så skönt. Jag får träningsvärk i hjärnan och håller jag inte igång den mellan sessionerna så blir jag stel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar