21. att ha hemläxa och bokstavsdiskussioner

Två veckor till nästa besök hos psykologen. Hemuppgiften blir att tänka på följande:

• acceptans
• mindfulness
• prioritera mig själv
• släppa andras problem, visa tilltro till deras egen lösningsförmåga

Ack så lätt det ser ut och så många jag skulle kunna ge dessa råd till. Saker du måste tänka på i livet! Men lika svårt att anamma själv... Men jag övar. Och övar. Och gör planer för framtiden.

En bekant till mig har flertalet gånger sagt till mig att jag absolut inte kan ha någon ADHD-diagnos, med eller utan H. Det känns kontigt att det som andra ser hos mig är tvärtemot det jag upplever inom mig.

Eller är det så att jag faktiskt inte har några problem alls, att jag bara överdriver och måste rycka upp mig, ta mig i kragen, sluta grubbla och oroa mig och inte tänka så mycket? Tack men nej tack, jag har hört dessa råd så många gånger att jag spyr. Inte fanken säger du till en diabetiker att det är väl bara att skärpa sig och producera lite mer insulin, så går allt bättre. Nej, det gör du inte. För diabetikern kan bevisa sin sjukdom genom att lämna blodprover som analyseras och som kan jämföras med andra. Det kan inte jag, jag kan bara jämföra med mig själv. Och jag skiter i vilka bokstäver som står i mina papper, men jag vill faktiskt ha en utgångspunkt i mitt förhållningssätt till mig själv. En diabetiker tar sitt insulin för att överleva. Jag kämpar mot min ångest, oro och rastlöshet 24 timmar om dygnet, men det är svårt att veta vad jag ska göra för att överleva.

Kanske ska jag börja med den där listan av ord och uppmaningar....

20. det lilla hjärtat är så tyst, men det stora slår så hårt!

Det känns som det där lilla pytte hjärtat som slog i mig har tystnat på ett otäckt sätt. En ekande tystnad. Kvar finns en ännu pluffsigare mage som kläderna i garderoben är för små för. Förutom de kläderna som är tänkta för just stora magar, de är för stora.

Mitt emellan det stora och det lilla står jag. Och i den läskiga tystnaden så bankar mitt hjärta hejdlöst. Ångesten knyter små, små band runt hjärtat, lungorna och bröstkorgen. Den knipsar fast smärtan i magen och musklerna och vrider om. Den tar sig in i min hjärna och fyller upp alla tomrum med oro, tankar, grubblerier och tvång.

Gamla saker kommer upp till ytan och grumlar tillvaron. Mardrömmar som härjar och håller sig kvar i mig som en obehaglig upplevelse.

Det är lite jobbigt nu...