Det känns som det där lilla pytte hjärtat som slog i mig har tystnat på ett otäckt sätt. En ekande tystnad. Kvar finns en ännu pluffsigare mage som kläderna i garderoben är för små för. Förutom de kläderna som är tänkta för just stora magar, de är för stora.
Mitt emellan det stora och det lilla står jag. Och i den läskiga tystnaden så bankar mitt hjärta hejdlöst. Ångesten knyter små, små band runt hjärtat, lungorna och bröstkorgen. Den knipsar fast smärtan i magen och musklerna och vrider om. Den tar sig in i min hjärna och fyller upp alla tomrum med oro, tankar, grubblerier och tvång.
Gamla saker kommer upp till ytan och grumlar tillvaron. Mardrömmar som härjar och håller sig kvar i mig som en obehaglig upplevelse.
Det är lite jobbigt nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar