64. Om att bli nergrävd

Min son förklarade i helgen för mig att grisar bökar i marken eftersom deras ungar ligger där och sover. Jag fnissade inombords och kom sedan in på en diskussion som innehöll en beskrivning av grisdamernas genitalier. Hm... Det lär väl visa sig i framtiden vilka eventuella men han fick av mammas inlägg i debatten...

Hur som haver. Idag vill jag gräva ner mig i marken under leran och sova. Mörkt, tyst och lugnt. Så kan väl någon vara snäll och böka upp mig ungefär lagom till våren eller så. För nu orkar jag snart inte mycket mer. Har svårt att förhålla mig till livet just nu, bara kör på och håller emot allt som vill ut. Fast jag vet att det inte fungerar i längden. Det är väl satan i gatan vad svårt det ska vara att ta hand om sig själv! Eller ja, att vilja ta hand om sig själv.

Och nej, jag har fortfarande inte fått svar från min utredning. Två veckor sen anhörigintervjun hölls. Ett halvår sedan första besöket hos utredaren. Någon kanske borde böka lite i den leriga marken...

63. Om allt pillande...

Jag pillar ständigt med någonting, om det inte finns en penna, en pappersbit eller något annat i närheten, så finns ju alltid håret och mina (stackars) nagelband. Det är något som alltid har stört mig, men det går inte att sluta. Nu, när jag insett hur rastlös jag verkligen är, förstår jag pillandet mer och blir inte lika arg på mig själv som förr.

Idag kom jag till en ny insikt om när jag egentligen gör detta som mest. Jag har sedan tidigare insett att situationer där jag är stressad och osäker får igång detta beteende. Idag kom jag på att det också triggas igång när jag slappnar av. Alltså, när jag är stressad och nervös går så otroligt mycket energi till att fokusera på situationen att rastlösheten smiter ut i fingrarna. När jag slappnar av släpper jag garden och slutar hålla emot. Vips stiger i princip alla symptom (impulsivitet, koncentrationsförmåga, uppmärksamhet) och pillandet blir stort!

Skumt det där, att slappna av gör liksom att det blir jobbigare, fast ändå skönare. Att hålla emot hela dagarna är förjävligt och tar så fruktansvärt mycket energi!

62. Om dagens utmaning

Äter nötter ur påse. Blandade nötter. Ta en näve och du får upp lite av varje. Hm. Det är viktigt med utmaningar har jag hört... Så här ska ätas nötter!

61. om de små sakerna i vardagen

Vad ska jag kalla det här mästerverket? Färgerna syns inte så bra, men dilemmat (om du inte redan har förstått det) är att denna Mentosrulle innehåller x antal godisar i olika färger. Dessa godisar har, som jag ser det, slängts i rullen pö om pö, utan eftertanke. Mitt misstag/friskhetstecken var att öppna och ta en godis utan att reagera på färgen. Förstå paniken som uppstod när jag sedan insåg att jag nu omöjligt kunde veta hur många godisar av varje färg det var i rullen och i vilken ordning de skulle intas. Efter att ha tryckt ut dem alla och hetsätit vissa för att få ett jämnt antal godisar av varje färg, kom jag till detta ögonblick. Munnen full med godis, kvar finns symetri + två utbölingar (det som inte kan anas är att utbölingarna har OLIKA nyanser av rosa). Ack och ve denna fasa. Kortet är taget just efter det ögonblick då jag inser vad jag håller på med och börjar fundera över vem som bestämmer... Det är ju jag det. Men det är svårt att stoppa en pågående process, så efter att utbölingarna ätits upp fick de andra bitarna snällt ätas i tur och ordning. Det gick okej, men det är jobbigt när symetrin bryts.

Och jag som i så många år har trott att jag inte har tvång. För jag tvättar ju mig inte 17 gånger om dagen. Det visar sig att tvång kan finnas på olika sätt, mina tvång befinner sig mest i mina tankebanor, men ibland blir tankarna till handling...

___________________________________________________________

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

60. Om igenkänning och pillerlängtan

I mitt jobb har jag privilegiet att träffa väldigt mycket människor som har olika förutsättningar, men som kämpar för att klara sig och hitta alternativa vägar för att nå sina mål. Jag gillar verkligen mitt jobb och insåg idag vilken bonus det är att få sitta och lyssna på personer som har gjort samma resa som jag är mitt i... Att ha haft en känsla genom hela livet att något inte riktigt stämmer, men inte kunna säga vad, att ha fått råd om att lugna ner sig och att efter mycket stångande ha mött någon som har tagit upp tråden om att det kan finnas orsaker till den psykiska ohälsan. Väntan på utredning, utredning och livet efter det.

Det ger mig hopp och fruktan. I samma ögonblick som jag inser hur långt jag har kommit de senaste åren, inser jag hur långt jag har kvar. Men jag vet ju att det kan vara värre, mycket värre. Så jag andas in och ut och fortsätter. Kanske, kanske, kommer jag om några veckor ha fått ett resultat från min utredning. Definitivt kommer jag att ha nya tankar, frågor och svar då.

Min bild av AHDH-medicin kanske är något förskönad, jag vet att det inte är någon mirakelkur eller något som ens passar alla. Men banne mig att jag vill testa! Jag hör människor berätta om magiska saker, som att kunna tänka en tanke i taget iaf en stund under dagen, att känna sig pigg men inte hyper, att inte vara mentalt slutkörd vareviga dag. Det låter onekligen lite för bra för att vara sant, vill ha!