I mitt jobb har jag privilegiet att träffa väldigt mycket människor som har olika förutsättningar, men som kämpar för att klara sig och hitta alternativa vägar för att nå sina mål. Jag gillar verkligen mitt jobb och insåg idag vilken bonus det är att få sitta och lyssna på personer som har gjort samma resa som jag är mitt i... Att ha haft en känsla genom hela livet att något inte riktigt stämmer, men inte kunna säga vad, att ha fått råd om att lugna ner sig och att efter mycket stångande ha mött någon som har tagit upp tråden om att det kan finnas orsaker till den psykiska ohälsan. Väntan på utredning, utredning och livet efter det.
Det ger mig hopp och fruktan. I samma ögonblick som jag inser hur långt jag har kommit de senaste åren, inser jag hur långt jag har kvar. Men jag vet ju att det kan vara värre, mycket värre. Så jag andas in och ut och fortsätter. Kanske, kanske, kommer jag om några veckor ha fått ett resultat från min utredning. Definitivt kommer jag att ha nya tankar, frågor och svar då.
Min bild av AHDH-medicin kanske är något förskönad, jag vet att det inte är någon mirakelkur eller något som ens passar alla. Men banne mig att jag vill testa! Jag hör människor berätta om magiska saker, som att kunna tänka en tanke i taget iaf en stund under dagen, att känna sig pigg men inte hyper, att inte vara mentalt slutkörd vareviga dag. Det låter onekligen lite för bra för att vara sant, vill ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar