19. att vara stark?!

Jag har så länge jag kan minnas sett mig själv som svag. En känslig person som inte pallar så mycket, för då bryter jag ihop.

Nu har jag börjat tänka om. När jag vänder på tankarna så ser jag att det finns en styrka, det är något som jag har fått höra av andra, men aldrig trott på. Det tydligaste exemplet är viljan att leva. Innan har tanken varit jag vill dö... Det är inte så konstigt, om jag funderar på hur mycket ångest jag har haft. Då får tankar om döden stor växtkraft. För mig har det alltid varit ett tecken på svaghet och feghet, att vilja fly från allt och bara dö. Det har gnagt i mig och mitt självförtroende har tagit stryk. Nu tänker jag istället, ja, jag har velat dö och varit uppfylld av dödstankar väldigt mycket. MEN, jag lever. Jag har faktiskt tagit mig ur situation efter situation och jag lever än! Det måste banne mig vara starkt.

Jag är fortfarande en känslig person, men jag är faktiskt stark också. Jag klarar saker som jag inte tror jag ska klara. Och jag reser mig upp varje dag, jag tar inte livet av mig.

Den största orsaken till detta är människorna runt mig, som har tröstat, stärkt och kramat mig när jag har behövt det. Så att min inre styrka har kunnat komma fram och visa sig för mig. För snart tre år sedan kom det ultimata beviset på styrka, den lilla människan som nu sitter och tittar på Bolibompa på tvn och säger bajskorv i varannan mening. Han ger mig styrka att vilja överleva!