torsdag 26 januari 2012

27. om intrycken som stannar

Efter att ha skrivit mitt förra inlägg idag om intryck har mina tankar spunnit vidare på ämnet hela eftermiddagen...

Jag har funderat på de intryck som stannar. Och nu är jag inte inne på de fina intrycken som stannar som en guldklimp i själen, utan de intryck som geggar sig fast på näthinnan/i tankarna/i öronen. Jag har insett att vissa saker liksom fastnar på ett nästan läskigt sätt. Det kan vara allt ifrån att nynna på en låt till förbannelse, om och om igen se "bilder" av situationer jag har upplevt och att höra vissa fraser som jag eller någon annan har sagt.

Det som geggar sig fast är oftast kopplat till ångest på något sätt, eller ja, kanske inte låtarna som trallas i huvudet, de känns som ett verk av min rastlöshet. Men de andra sakerna, när jag till exempel säger något som jag är osäker på och därmed får ökad oro och ångest för: vips så repeteras den meningen/det ordet inom mig och driver mig till vansinne. Ångesten körs upp ett snäpp för varje repetition, hur sa jag det, hur lät det, vem hörde, vad tror de om mig, hur ska jag göra nu och så vidare...

Någon som är likadan?

3 kommentarer:

  1. *Räcker upp handen* Japp! Här har du en som är lika! :-)

    Jag hittade hit genom ADD-Cillas blogg. Jag fick själv min ADHD-diagnos tidigt i höstas då jag var 40 år. Har en son som snart fyller 14 som sedan länge har trippeldiagnos ADHD, TS samt AS så vi har levt bland bokstäver länge.

    För mig kändes det viktigt att få en ADHD-diagnos eftersom det faktiskt förklarar hur jag fungerar. Jag är inte slarvig och impulsiv bara för att jag inte bryr mig. Jag är så för att jag har ADHD. Har jättesvårt att hantera stress. Det ger mig ångest och jag får panikattacker. I huvudet är det ett ständigt myller av tankar, idéer och en och annan melodislinga. :-)

    Kika gärna in till min blogg så får du veta mer.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. JAG KÄNNER IGEN MIG. Hela min skoltid var en kamp att "passa" in. Sa jag fel saker var det rökt, skrattade jag på fel ställe blev det fel osv. Denna känsla kommer igen fortfarande men oftast inte i vänners sällskap utan vid "ovana" situationer när jag blir osäker, tex anställningsintervjuer, när jag pratar med barnens fröknar mm.

    Cilla♥

    SvaraRadera
  3. Jodu, känner igen det där. Jag har börjat tänka mer och mer på sånt där. Idag när jag gick till Ica tänkte jag i takt med stegen: Bröd och sucketter, bröd och sucketter, bröd och sucketter...

    SvaraRadera