Jag har haft en veckas semester. I en annan stad, i ett annat hus. Med en trädgård, nära till havet och skogen. Med min fina familj. Under en vecka har jag i långa stunder känt mig avslappnad. det är helt magiskt! Och trots att jag känner mig lite deppig när jag nu kommit hem och mycket spänning kommer tillbaka, så försöker jag tänka framåt. Om jag under en vecka kan ha så många långa stunder då jag känner mig avslappnad, kan umgås med andra människor, kan släppa tvångstankarna och banne mig till och med gå i bikini. Då... då finns det hopp!
Idag har det liksom blivit en grej att vi människor i det här landet ska resa bort. Vi ska fly från vardagen, pausa, upptäcka nya ställen och allt vad som står i resebolagens reklamkampanjer. Jag, mina vänner och min familj drömmer och planerar hur vi kan smita iväg på weekends hit eller dit, komma bort en stund...
Jag älskar att resa, upptäcka nya platser, byta miljö och allt det där. Men jag har insett en sak. Året har 365 dagar. Om jag är borta på komma-från-vardagen-semester under, låt oss säga 21 dagar om året, så återstår 344 dagar. 344 dagar som jag alltså ska drömma om att komma bort, få ro, pausa. Jag har bestämt mig för att jag inte vill ha det så längre. Jag vill ha 365 dagar om året i nuet. Skit samma om jag är i en ny stad, på en strand, ensam, med vänner, i tvättstugan, på jobbet, i affären, på toaletten.... Jag vill vara där, nu! Jag vill känna frid och acceptans inför nuet och mitt liv. Det är mitt mål. Medveten närvaro är därför en väsentlig del av mitt liv. Jag försöker göra mina övningar så ofta jag bara kan/vill/orkar/kommer ihåg. Det ger resultat! För plötsligt står man där mitt i vardagen och inser att det är livet, just nu och det är okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar