Igår satt jag på ett möte på jobbet. Ett informellt sådant där det skojades, skrattades och var en allmänt härlig stämning. Flera gånger under mötet brast alla upp i gapskratt, men inte jag.
Det här är inget nytt, jag skrattar väldigt sällan. Ler gör jag ofta, ibland lite för ofta. Men att skratta riktigt, det sker nästan aldrig. När det väl sker brukar det vara i samband med att min son eller sambo kläcker ur sig en rolig kommentar, aldrig vid tillfällen som igår, när jag kollar på roliga klipp på nätet eller läser något kul.
Det känns som att glädjen finns där, men det ligger ett stort lock på. Precis samma är det med alla mina känslor. Jag blir ledsen, men gråter inte. Det där locket dämpar det där sista i känslorna.
Jag misstänker starkt att detta har med min medicinering att göra (jag äter 100 mg Sertralin om dagen). Jag vill egentligen inte ha någon antidepressiv medicin alls, men vågar inte riktigt sluta heller. Nu äter jag den av ren slentrian. Medicinen sattes in i en kaotisk situation, när jag var längst nere på botten och var inlagd på akutpsyk. Jag var helt enkelt för dålig för att orka kämpa emot och svalde snällt pillrena... Jag har tidigare ätit Zoloft i 6-7 år, men hade ett uppehåll på cirka 2 år innan jag började med Sertralin. När jag trappade ner Zoloften kändes det som att det där locket öppnades upp mer och mer ju mindre medicin jag åt.
Hur gör ni, käkar ni medicin och hur påverkar de er?
Hej, såg att du lagt till mig så då måste jag ju titta in:)
SvaraRaderaZoloft och sertralin är ju samma sak, så det borde väl bli lika då?
Jag tror att det är lätt att lita på läkarna ibland, även fast det känns fel. Jg har då gjort det förr. Jag slutade med venlafaxin av den anledningen. Plus att den gav fysiska biverkningar. Men istället för depression mm, ska man istället känna sig lite som en zombie?
Jag halverade min dos och sen slutade jag efter några månader. Fast jag har ju en stämningsstabiliserande medicin kvar. Den lyfter ju också. Men jag sa att jag ville prova att ta bort den. Man kan ju börja igen, eller öka under tiden om det håller på bli pannkaka av allt. Alternativt kan man ju också prova en ny. Känns det inte rätt så gör det ju inte det. Jag har inte läst så många inlägg, så jag vet inte hur du mår riktigt.
Känner igen mig i att man inte vill äta medicin. Kanske man kan lura sig lite med det. Men som sagt, det behöver väl inte vara ingen medicin bara för att en känns fel. Tror många får en och kanske egentligen skulle behöva byta. Att man inte är depressiv så vill man ju inte känna det där locket.
Sen jag slutade gråter jag mycket, tull film mycket. Och det känns bra. En normal känsla att kunna släppa ut känslor. Märkte som du också skillnad under minskningen.
Hoppas du får till det bättre om det känns fel!!
Kram Anna
Hej!
SvaraRaderaJag har också ätit Sertralin och upplevde precis som du att det var svårt att få fram känslorna. Valde därför att på eget bevåg sluta med den medicinen. Gjorde antagligen nertrappningen lite för snabbt för jag mådde verkligen dåligt då men efter ett tag märkte jag att känslorna kom tillbaka, både glädjen och gråten. Jag gjorde senare en Npf-utredning och fick en adhd-diagnos och nu äter jag Concerta. Har lätt till både skratt o gråt och det hör till min personlighet. Vill inte ta bort det. Concertan hjälper mig sortera tankarna, slå på bromsen och fokusera.