Igår är det måndagen den 29/8, en dag som har stått markerat med fetstil i min almanacka i runt ett halvår, veckan som gått och veckorna som kommer likaså. Stor arbetstopp, massor att göra, skulle kunna jobba dygnet runt och ändå inte vara i fas.
Och vad gör jag? Jag är inte där. Jag är hemma och är sjukskriven. Redan förra veckan började denna insikt göra ont i mig, rent fysiskt håller jag på att förgås av värk, psykiskt lever ångesten och tvången loppan. Igår var jag väääldigt nära att ge upp och bara packa väskan för att åka till jobbet idag....
Men det gjorde jag inte. Jag stannade hemma, joggade en runda, gjorde avslappningsövningar, kollade på film, handlade mat och gungade med sonen. Det räknar jag som ett stort framsteg! Det är verkligen prövningarnas tid för mig just nu... Men igenom ångesten ska jag, för på andra sidan lockar lite mindre ångest och känslan av att ha lyckats lyssna på sig själv. Jag ser ljuset i tunneln, underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar