Jag har sedan i höstas varit, enligt mig, cool i tanken att en ADHD/ADD diagnos inte spelar så stor roll för mig. Huvudsaken är att jag inser vem jag är och vilka mina behov är, inte vad för bokstäver som står på ett papper...
Imorgon ska jag på bedömningssamtal inför eventuell utredning och nu är nagelbanden upptuggade av nervositet. Helt plötsligt blir det verklighet. Imorgon ska jag bli bedömd. Och detta är bara första steget, sen kommer ännu en väntan på att få veta OM det blir en utredning eller inte. Om det blir en utredning kommer sedan väntan nummer två, på att den verkligen ska göras. Sen kommer väntan på ett resultat. Och sen.... kan jag förhålla mig till resultatet.
När jag besökte min psykolog idag smilade han lite och sa att mina tankar i alla fall bekräftar att diagnosen GAD finns hos mig... Och jag smilade tillbaka och höll med. He he.. Det känns konstigt, men bra, att de där bokstäverna (GAD och OCD) finns på papper. För då finns det en förklaring till varför jag är som jag är, i alla fall vissa delar av mig.
Håll tummarna imorgon för att jag är tillräckligt dålig för att kunna få möjligheten att bli tillräckligt bra!
Vet inte om jag ska säga att det är bra eller dåligt att få sin dagnos! Just nu känns det ibland som att diagnosen bara rört till det ännu mer än innan. Min problematik kvarstår ännu mer påtagligare än innan. SKillnaden är att nu ska jag kunna få specifik hjälp, nackdelen har dock gjort att jag upptäckt fler problem, som jag inte sett innan. Svårt!
SvaraRaderaLycka till!
Cilla♥